Nu så här i supervalår så tänkte jag göra några inlägg om hur vår regering spenderar våra pengar och om lite annan politik. Alliansregeringen har gjort två intressanta reformer där man genom sänkt skatt skapat nya jobb. Jag tänkte här jämföra kostnaden för dessa nya jobb som hamnat inom den privata servicesektorn jämfört med den offentliga sektorns. De två reformer jag tänker på är sänkt arbetsgivaravgift för ungdomar och sänkt restaurangmoms. Detta har bidragit till mer jobb inom servicesektorn och man har då dragit ner på medel inom den offentliga sektorn. Uppgifterna jag använder är baserat på uppgifter från
Institutet för arbetsmarknadspolitisk och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) för sänkt arbetsgivaravgift och
Konjunkturinstitutet som analyserat restaurangmomsens effekter. Dessa reformer har kostat 17 miljarder respektive
5,4 miljarder per år.
Enligt IFAU så har den sänkta arbetsgivaravgiften gett 6000-10000 nya jobb och enligt Konjunkturinstitutet så har det gett 4000 nya jobb, och de noterar att dessa siffror är osäkra och optimistiskt räknade.
Så optimistiskt räknat ger detta 14000 nya jobb till en kostnad på 22,4 miljarder per år. Det blir en kostnad på totalt 1,6 miljoner per anställd. Det noteras däremot att dessa nya jobb är inom branscher som anställer personer som har en utsatt position på arbetsmarknaden, ungdomar, lågutbildade och utlandsfödda. En annan bransch som anställer sådana personer är den offentliga vård och omsorgssektorn.
Räknat utifrån sektorns medellön på 23500 kr/månad (SCB) så är kostnaden ca 375 000 kr/år inkl arbetsgivaravgift för en anställd vård- och omsorgspersonal (alltså hemtjänstebiträden, personliga assistenter, vårdbiträden, etc.).
Det innebär att 4 gånger så många hade kunnat bli anställda inom vård och omsorg än inom servicesektorn. Men en servitris i privat regi är väl 4 gånger bättre än ett vårdbiträde i offentlig regi. Vi fick ju också 4 % lägre restaurangpriser...