Långa vs korta räntor

Jag har funderat mycket över hur man ska placera räntesparandet de kommande åren och är orolig över den obligationsbubbla som kanske nu är på gång. Det har fått mig att inte placera något i långa räntor hittills. Jag valde att göra lite efterforskning i räntor med hjälp av Riksbankens data över korta och långa räntor som sträcker sig tillbaka till år 1856. Det slog mig hur korta och långa räntor presterat ungefär likvärdigt under denna tid (data för långa räntor finns från år 1874). Långa räntor är 10-åriga obligationer och korta räntor är 3-månaders statsskuldväxlar idag. Se grafen nedan:


Vi ser att under vissa perioder så slår korta räntor de långa räntorna och under vissa perioder så sker det tvärtom. Nu sedan mitten av 1990-talet så har de långa räntorna gått mycket bättre än korta räntor, vilket vi kan se anledningen av i följande graf:


Vi hade helt enkelt en period med 12-procentiga räntor och de långa räntorna har sedan dess pressats ner snabbt till dagens 0,4 % (observera att endast data till år 2012 finns i graferna). Detta har gjort att det blivit en enorm värdestigning i de långa räntorna. Men kollar vi på perioden 1874-1997 så har de korta och långa räntorna presterat lika bra och under stora perioder så presterade de korta räntorna bättre.

Senast vi hade en lång bull market på långa räntor var fram tills 1938. Då gick räntorna ner från över 6 % till ca 2,2 %. Nu har vi haft en bull market med räntor från 13 % till 0,4 %. Vi kan då fundera vad vi har framför oss. Följande var utvecklingen för långa och korta räntor sedan 1938 (precis innan andra världskriget) då de långa räntorna bottnade:


Vi ser att de efterföljande 30 åren så gav korta räntor 200 % avkastning medan långa gav endast 50 % avkastning. Under 20 år gav obligationerna ingen avkastning alls medan man med korta räntor kunde få en stabil avkastning på 2,5-3,5 % per år. Vad säger det för oss? Kollar vi på korta räntor så får vi följande bild, mycket likt den för långa räntor:


Vi ser att under nästan 20 år efter depressionen låg räntan fix på 2,5 %. Kollar vi på USA så har räntan sedan depressionen varit följande:


Vi ser att de hade till skillnad från Sverige nästan nollränta under depressionen och ända fram tills slutet av 40-talet. Detsamma sedan 2008-årskrisen då de hållit räntorna nere. Nu är vi i samma sits och då kan det vara intressant att se hur det utvecklat sig efter det. 1940 (ungefär motsvarande dagens läge) tills början av 1950-talet höll sig räntorna i Sverige på samma nivå runt 2,5-3,5 % och i USA på runt 0-1 %. Det känns som i dagsläget att vi kommer att hamna runt mellan dessa två värden de kommande tio-tjugo åren, en kort ränta på 1-2 %. Det är också ungefär där Riksbanken prognos säger att vi kommer hamna om 3-4 år. Så runt 20 år av nedtryckta räntor är inte helt osannolikt, det har hänt förut och kan hända igen.

Kollar vi hur mycket den riskfria 3-månadersräntan bör vara så har Aswath Damodaran ett riktigt bra inlägg längs på sin blogg (se länk längst ner på inlägget). Han för fram tesen att denna bör vara densamma som den nominella BNP-tillväxten, alltså reell BNP-tillväxt plus inflation. Kollar vi den nominella BNP-tillväxten sedan 2008 så har den varit 2,5 % i snitt. Det innebär att räntorna bör vara kring detta (notera att den långa räntan endast i snitt varit 0,25 % högre än den korta). Nu har den korta räntan hamnat runt 0,8 % i snitt på grund av Riksbankens expansiva penningpolitik och den långa på ca 2 %. Då vi troligtvis kommer att återgå till ett normalläge framöver så kommer vi nog återgå till en ränta som motsvarar nominell BNP-tillväxt. Många uppskattar den att vara runt 3-4 % per år framöver, vilket är då vad räntorna bör hamna på.

Så tillbaka till den ursprungliga frågan. Vad för ränta ska man investera i? Kollar vi på den första figuren så är vi återigen på toppen av en långräntecykel. Det innebär att nästan alla backtester som gjorts med räntor har gynnat obligationer de senaste 40 åren. Jag tror däremot att vi kommer se en utveckling likt den som skedde efter 1938 där korta räntor slår korta räntor de kommande 20-30 åren. Detta även då både korta och långa räntor kommer att vara fortsatt låga de kommande 10-20 åren. Jag är skeptiskt till att vi kommer se långa och korta räntor långt över 2-3 % de kommande åren, vilket är ungefär där jag tror vi bör lägga våra förväntningar. Detta då räntorna fortsatt kommer att vara pressade. I och med att vi ser långa räntor på all time low så skulle jag inte investera i dessa, då vi kan komma att se en ännu värre utveckling än 1938-1958. Därför kommer jag sätta in mina räntepengar i nästan enbart korta räntor framöver.

Sammanfattning: Kollar vi på vad som händer efter 30-talsdepressionen så kommer troligtvis räntorna fortsatt vara låga. Detta kommer gynna korta räntor och man bör investera i dessa de närmaste 20 åren.

Läs mer:
http://aswathdamodaran.blogspot.se/2015/04/dealing-with-low-interest-rates.html