Så vad är QE och varför använder man det? QE innebär helt enkelt att centralbanken köper tillgångar för att öka penningmängden i systemet. Vanligtvis gör man det genom att sänka räntorna men när dessa är noll så köper man tillgångar istället. Vanligast är det att man köper obligationer, men i Japan köper man också aktier och i EU så köper man företagsobligationer och ger stora lån till banker. Anledningen till att man vill öka penningmängden är på grund av att det har skett en stor chock i efterfrågan i ekonomin, vilket gör att man vill öka efterfrågan genom att sänka kostnaden på pengar. Det är just vad som har hänt efter finanskrisen; efterfrågan i ekonomin gick ned trots att ingen större skillnad i hur effektiv marknaden är skedde vilket ger ett stort glapp i tillgång och efterfrågan.
Huvudproblemet i en lågkonjunktur är just att efterfrågan går ner, vilket slår mot arbetslöshet och inkomster. John Maynard Keynes är känd att ha sagt under 30-talskrisen att trots ekonomin har kapaciteten att producera lika mycket som tidigare, effektiviseras i samma grad som tidigare och inte ändras mycket så minskar ekonomin av någon konstig anledning. Hans förklaring var en efterfrågechock och det är just detta man vill lösa. Hans förslag var att staten ska gå in och ta ansvaret genom att öka efterfrågan med olika sorters projekt, med så kallad finanspolitik. Den andra delen är att justera penningmängden med penningpolitik. Jag delar denna problembild och håller med om att en efterfrågechock är orsaken till kriser. Frågan är då hur man kan lösa denna på bästa sätt?
I dagsläget löser man det genom dels: staten lånar pengar, centralbanken sänker räntorna och centralbanken köper tillgångar. Att centralbanken sänker räntan och gör det billigt att låna är en bra sak, det ökar investeringarna och får igång ekonomin igen. Däremot måste man vara noggrann att inte blåsa upp tillgångsbubblor vilket kan vara risken i dagsläget. Denna sorts manipulation har centralbankerna gjort länge och det har fungerat bra. Att staten lånar pengar har fungerat förut men vid enorma efterfrågechocker som finanskrisen har det visat sig fungera mindre bra. Det negativa är när ekonomier får enorma skuldbördor, likt Japan, att dras med enorma lån en längre tid vilket skadar tillväxten. Däremot är detta inget nytt med stora lån, utan de har gjorts i lång tid. Jag hittade detta inlägg av Simon Taylor vid Cambridge universitet där denna graf visades:
Historiskt sett så har Storbritannien och andra ekonomier haft ordentliga skulder. Enda nackdelen med att ha stora statsskulder är däremot att den stora massan får betala en massa i räntor till ägarna av kapital, vilket oftast är en liten del av ekonomin. Storbritanniens stora skulder under 1800-talet gav den rika överklassen en stadig inkomstkälla och skapade ett slags "rentier"-samhälle. Det undveks efter världskrigen då man helt enkelt skrev ner skulder, beskattade kapitalägare hårt och hade en enorm inflation. Därför kan det vara negativt att ta allt för stora lån. Flera länder i Europa betalar 4-5 % av BNP i räntor till privata långivare, vilket gör att man behöver dra in motsvarande i skatt från skattebetalarna för att kunna betala.
QE gynnar också de som äger kapital då man köper tillgångar och ökar efterfrågan. Här resonerar man att då man köper tillgångar så bör efterfrågan på dessa minska då de blir så dyra och folk konsumerar istället. Däremot så kan det också bli tvärtom då människor har bakåtblickande förväntningar och köper ännu mer tillgångar eftersom dessa går upp. Det blir en spekulativ bubbla, t.ex. något som vi också nu ser i Kina där centralbanken spär på penningmängden på grund av en minskad tillväxttakt. Det grundläggande problemet med QE är att man vill öka konsumtionen och inflationen och man gör det med att köpa tillgångar. Då världens tillgångar ägs av en liten del av befolkningen så sprids tyvärr inte denna effekt som man hoppas. Så istället för att öka konsumtionen så tillverkar man bara tillgångsbubblor vilket kan leda till ännu värre kriser.
Så lån och köp av tillgångar gynnar främst de rika, något som också tas upp i klippet ovan. Det är en kritik som många har framfört och speciellt i USA är det kännbart där de haft de mest omfattande QE-köpen. Det stora problemet är att man vill öka efterfrågan bland den stora massan vilket man misslyckas med dagens system. Så hur kan man då lösa det? Mitt förslag är likt många andra ekonomer sagt: helikopterpengar. Idén kommer från den marknadsliberala ekonomen Milton Friedman som säger att om problemet är att medborgarna inte konsumerar, ge dem pengar att konsumera. Att det heter helikopterpengar är på grund av att han sa att man kan åka med helikopter och slänga ut pengar. Det finns flera olika lösningar till detta. Dels kan man helt enkelt ge centralbanken direkta kanaler till medborgarna, t.ex. låta dem ge 1000 kr i månaden till alla. Dessa kommer mycket bättre till nytta än QE, eftersom 1000 kr mer i hushållens kassa ger klart mer konsumtion än att obligationer ökar i pris med 1000 kr. Riksbanken ska i dagsläget köpa obligationer för 80-90 miljarder, vilket är ungefär 10 000 kr per svensk. Tänk om alla svenskar hade fått 10 000 kr, det skulle nog ge en ordentlig ökning i konsumtionen.
En annan lösning är att centralbaken helt enkelt ger pengar till staten. Det har man gjort förut med inte så bra resultat (t.ex. enorm inflation) vilket gör att många är tveksamma till det. Däremot om man har en självständig centralbank så skulle de kunna begränsa sig och endast betala motsvarande belopp som behövs för att få igång ekonomin igen. Det skulle också kunna vara knutet till potentiell BNP. T.ex. om den statliga sektorn var 50 % av BNP innan krisen så ger centralbanken staten pengar så att den är 50 % av potentiell BNP trots att skatteintäkterna minskar pga BNP. Eller så kan man på något sätt uppskatta hur mycket pengar ekonomin behöver för att få igång denna och trycka så mycket pengar (som staten annars skulle ta i lån). Med detta skulle man också kringgå problemet med en enorm skuldbörda efter krisen.
Nu är helikopterpengar svårt att få igenom politiskt. Om vi nu är fast med dagens system så tror jag ändå att det är bättre att ha en låg ränta under lång tid istället för att ha kvantitativa lättnader och låta återhämtningen ta sin tid. Dessutom så kräver låga räntor hårdare finansiell reglering, som Riksbanken efterfrågar, och att man tar bort de enorma subventioner som finns idag för att låna, t.ex. ränteavdrag. I dagsläget tror jag bara att QE har gjort att alla tillgångar blivit klart övervärderade, då både obligationer, aktier och bostäder alla är enormt övervärderade jämfört med historiska värderingar.
För att summera: Kriser uppstår på grund av en efterfrågechock. Låga räntor ökar efterfrågan men är inte tillräckligt. Enorma skulder och budgetunderskott är problematiskt, men också nedskärningar vilket minskar efterfrågan ännu mer. Kvantitativa lättnader ökar inte inflationen nämnvärt utan spär bara på en tillgångsinflation och bubblor. Helikopterpengar skulle kunna vara en lösning på problemet då man ökar efterfrågan utan att ta stora skulder.
Så vad är eran syn på QE? Är det en bra lösning på problemen eller tycker ni som de i klippet ovan att det bara späder på detta?